20. Hyperitdiabas

Boalt

Kännetecken

Hyperitdiabasen uppträder i upp till ett par hundra meter gångar.
Den består i friskt brott av svart till svartbrun, fin- till medelkorning
diabas. Mineralen plagioklas, pyroxen och amfibol dominerar. Hy-peritdiabaserna har en tydlig diabastextur med lister av plagioklas.
Det är främst pigmenteringen av plagioklasen som ger bergarten
dess mörka karaktäristiska färg. Pigmenteringen beror på en inblandning
av mikroskopiskt små mörka malmkorn (järn-titanoxider).
I vissa gångar förekommer även relativt höga halter av mineralen
olivin. Bergarten är ofta rik på titan och järn. I vissa områden
är hyperitdiabasen amfibolitomvandlad genom att pyroxenerna
övergått till amfibol, ex. hornblände.

Hyperitdiabasen skiljer sig både kemiskt och mineralogiskt från
diabasgångarna i västra Blekinge och från de permokarbonska
NV-diabaserna som är avsevärt ljusare i färgen.

Förekomst, ålder och bildningssätt

I en relativt bred zon från Romeleåsen i söder, förbi Hörby och norrut
via Hässleholm mot Älmhult förekommer en gångsvärm med
hyperitdiabaser. Bredden på de brantstående gångarna är sällan
mer än 100 m. Hyperitdiabas från samma zon i Taberg i Småland
har nyligen daterats till 1200 Ma.

Övrigt

Hyperitdiabas har sedan slutet av 1800-talet brutits i nordöstra
Skåne. Kända stenbrott är Hägghult, Gylsboda och Duvhult. Diabasen
går ofta under handelsnamnet ”svart granit”. Stenens intensiva
svarta färg har gjort den mycket uppskattad som fasadsten och
monumentsten, gravstenar och konstverk. Stenen är mycket eftertraktad
av konstnärer i hela världen. Riksbankshuset i Stockholm
är ett klassiskt exempel där man använt block av hyperitdiabas i
fasaden. Ett annat är Empire State Building i New York där det ingår
hyperitdiabas från stenbrotten i nordöstra Skåne.