19. Bjärsjölagårdskalksten

Bjärsjölagård

Kännetecken

Bergarten kännetecknas av en fossilrik, ljusgrå till grå lerig
kalksten. Vanliga fossil är brachiopoder (armfotingar), trilobiter,
musslor, koraller och echinodermer (sjöliljor). I vissa lager är
kalkstenen uppbyggd av centimeterstora knölar som är rester
efter fossila kalkalger. Kalkstenen skiljer sig från den ordoviciska
Komstadkalkstenen genom sin ljusa färg och högre lerhalt.
Ofta kan man karaktärisera bergarten som en märgelsten, dvs.
lerhalten är ungefär lika med karbonathalten.

Förekomst, ålder och bildningssätt

Kalkstenen fökommer kring Östra Ringsjöns sydväststrand,
dels vid trakten av Bjärsjölagård och kring Kärrstorp, Kärrby
samt Skartofta. Kalkstenen tillhör den s.k. Klintaformationen
och är ca 420 miljoner år gammal, dvs. av yngre silur ålder.
Kalkstenen har sitt ursprung i en grund marin miljö med rikt
bottenliv.

Bergarten är jämförbar med de Gotländska kalkstenarna. Kalkstenen
förekommer som inlagringar i en annars lerdominerad
berggrund (lerskiffer, lersten). Vid Bjärsjölagård har den en
linsformad utbredning och är maximalt 25 m tjock.

Övrigt

Kalkstenen har tidigare brutits vid Bjärsjölagård för framställning
av bränd kalk. Brytningen är nedlagd sedan drygt 80 år
tillbaka. De gamla kalkugnarna, benämnda Adam och Eva,
finns fortfarande kvar ca 300 m nordväst från det gamla brottet.
Stenbrottet som idag är en uppskattad utflyktslokal är den bästa
lokalen om man vill titta närmare på kalkstenen. Stenen har
till skillnad från Komstadkalkstenen inte använts för byggnadsändamål
på grund av dess höga lerinnehåll och oregelbundna
lagring som gör den spröd och svår att bearbeta.