1. Gnejs
Kännetecken
Skånes gnejser uppvisar en stor variation i fråga om färg, bandning
och kornstorlek. Generellt skiljer sig gnejserna åt i västra och östra
Skåne.
I den västra delen tillhör gnejserna det s.k. sydvästsvenska gnejsområdet
och är mer gnejsiga i sin uppbyggnad, dvs. de har en tydligare
bandning och ådring än gnejserna i östra Skåne. Gnejserna i
öster är i allmänhet finkornigare och är i regel ljust röda eller gråröda
och innehåller mycket lite mörka mineral. Foliationen (bandningen)
kan vara svår att se med blotta ögat eftersom bergarten
innehåller så lite mörk mineral.
I både det västra och östra gnejsområdet finns även grovkorniga
och mindre deformerade gnejser som benämns gnejsgranit. Denna
skiljer sig från övriga gnejser genom att vara homogenare, mindre
bandade (folierade) och framför allt grovkornigare jämfört med en
karaktäristiskt bandad variant.
Förekomst, ålder och bildningssätt
Gnejs är den helt dominerande bergarten i det Skånska urberget.
Eftersom gnejserna blivit påverkade av flera deformationer i berggrunden
är det svårt att göra en exakt ålders- och ursprungsindelning
av de olika varianterna. Troligtvis har gnejserna huvudsakligen
bildats genom deformationer av äldre granitiska bergarter
och sedimentbergarter för 1400, 1200 och 900 miljoner år sedan.
Beroende på ursprungsbergart varierar bandning och textur. Ursprungsbergarterna
till gnejserna och gnejsgraniterna bedöms
vara 1600-1700 miljoner år, dvs likåldriga med de äldsta Smålandsgraniterna.
Övrigt
Gnejs bryts främst för framställning av krossmaterial som används
till exempel som bärlager vid vägbyggnad.